Söndagnatt och vakna är bara jag och katten... ❤️

Vi har delat upp det som så att jag tar henne på natten och bby på morgonen. För det är ju på dagen hon sover den lilla stumpefian! 

Helgen har varit delvis lugn, precis som jag önskade! 

Vi är fortfarande hos svärmor som ni kanske förstår,  men imorgon ska vi nana hemma! 

Imorgon ska vi försöka ta oss till veterinären med katten ingen och förhoppningsvis få lite råd och hjälp med hennes lilla mage! 

Svärmor är bättre men långt ifrån bra... 

Det är så förbannat orättvist att dom bästa ska drabbas av det värsta! Urs!! Blir ledsen i hela hjärtat när jag tänker på det!😢❤️

Livet är bra orättvist! 

I fredags hade vi en underbar dag! 

Jag,bby & Iza på en liten tripp! 

Så himla mysigt trots att det var nervöst som fan!! 

Men, det hela slutade otroligt bra!! 😄

Dom hittade ingen spridning på Iza än!!! Wiiiiie!! 🙏

Det var som om ett ton med sten lossade från våra axlar! 

Dom gick igenom hela henne med röntgen och så gjorde dom

Ultraljud på magen! Och dom hittade nada! Sååå himla underbart!! 

Och hon var sååå duktig!

Veterinären frågade om hon hade fått lugnande då hon var så medgörlig!😂 haha! 

"Öhm, nääe, hon är såhär lugn och go!" Hahaha!! 

Mammas Lilla Gryn! ❤️

Hon somnade under tiden som dom gjorde ultraljudet, haha! Dom hade aldrig varit med om det innan! Och det var himla bra, för dom kom åt att kolla hjärtat samtidigt då.. Och det såg hur bra som helst ut! 😊

Den vidare behandlingen som specialisten ville göra på iza var dock att operera henne igen.... Dom vill ta 3 cm marginal i cancerområdet åt alla håll. 

Det betyder att dom kommer att behöva "gröpa ur" 3cm av bröstmuskeln...

Då iza inte blivit sej själv riktigt sedan den sista operationen så vacklar vi lite fram och tillbaka...

Hon är glad och äter och så.. Men det är något med henne som inte är som vanligt. 

Hon blir fort trött, orkar inte gå långa sträckor och hon är väldigt väldigt mammig.. Det känns som om hon är lite omtöcknad fortfarande, vilket inte alls är konstigt då hon faktiskt varit med om en hel del under sina 9 år i livet, och sedan behövde opereras två ggr på ca 8 månader. Det är lixom inte helt nyttigt för kroppen att utsättas för sövning mm. 

Så vi vet inte.. Det känns som om att vi kommer att skita i att operera henne och istället sätta henne på bromsmedicin. 

Hon har ju faktiskt två olika väldigt elaka cancerarter emot sej, så om vi gör allt för att stoppa den ena med massa operationer mm så kan ju den andra ploppar upp i tex lungan... Då har hon under en lång tid behövds plågas helt i onödan... 

Ja urs, det är väldigt komplex och snurrigt kan jag lova! Man vill göra allt man kan, men man vill samtidigt inte att hon ska behöva må dåligt den sista tiden i livet. 

Att hon kommer att gå bort av cancern är nästan helt säkert... Frågan är bara när. 

Nä fy... Nu blir det aldleles för jobbigt att ens skriva om detta känner jag! 

Plus att kissemissen här behöver lite gos! 

Sen ska jag försöka få mej lite sömn jag med!