Att bli så sviken, besviken och sårad är ngt jag inte önskar någon! Jag hoppas att ni alla slipper känna som jag gör just nu.... 

Jag försöker ta mej upp.. Men faller till marken hela tiden..

Dom få människorna i mitt liv som jag faktiskt respekterar och ser upp till, har visat sej vara några helt andra än vad jag trott... 

Nej, jag kanske inte borde skriva här, jag vet ju att ni läser! Men vad ska jag göra? 

Bara Sitta här och känna? 

Jag har bloggen av en anledning, att få skriva av mej...

Jag trodde att jag visste vart jag hade er.. Jag trodde att jag kunde lita på er.. Att ni hade hjärtat på rätt ställe...

Men någon har förstört en viktig relation i mitt liv... 

Någon av er har förstört allt.. 

Men nu vet jag... 

Jag har bara en människa i mitt liv som jag verkligen kan lita på.. Och det är tragiskt! 

Jag önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden.. Tala om för lilla Nathalie 9 år att "det kommer bara bli värre... Detta var inte det värsta som kunde hända, och du kommer aldrig, någonsin, kunna lita på någon annan än dej själv! Men ge aldrig upp!" 

Med den vetskapen hade jag sluppit så mycket smärta...