Tio tusen gula rosor..
Att allt skulle komma ikapp har jag ju lixom räknat med... Men att det skulle komma i denna kalibern var jag inte beredd på!!
...Tänk om det bara kunde vara bra någon gång...
Detta är inte jag... Det är jobbigt när man inte känner igen sej själv.
Jag försöker komma in.. Längst in i det mörka lilla hörnet.. Men de går lixom inte som det är tänkt!
Det är låst...
Jag försöker tänka mej stark..
"En frisk har många drömmar,en sjuk har bara en!"
Jag hoppas, hoppas, att det går som det ska imorgon! Utan massa krångel...
Jag vill bara ha lugn och ro..
Jag vill bara kunna göra det som jag vill göra..
Jag vill bara orka..
Jag vill slippa smärtan...
Jag vill bara slippa gråta mej till söms..
Jag vill ha tillbaka min identitet..
Jag vill bara veta varför..
Jag vill bara gräva ner allt detta i skogen där ingen kan hitta de...
Tänk om det vore så lätt...!
Då hade jag varit lycklig!
Tack för att du kommenterar!Trackback