God morgon!!

Nu när jag suttit här på balkongen och druckit mitt morgonkaffe, har jag hunnit reflektera över min "framgång".

Igår var det 20 veckor sedan jag opade mej. 20 veckor sedan jag tog det stora steget. På dessa 20 veckor har 39kilo ramlat av mej. Totalt har jag tappat 75kg.
Det är ju en hel människa!
Det jag tänker är inte "Gud vad jag är bra", utan "vad fan har jag gjort med mitt liv innan??!"
Jag är fortfarande för tung för att mitt eget bästa. Och om man då lägger på 75kg...mer än vad janina väger...Hur fan kunde jag ens gå??!
Hade jag kunnat så hade jag tagit Janina på ryggen för att känna hur tungt det är!!

Man tänker inte på det när man är i situationen. Men nu, när jag känner hur mycket lättare allt är så fattar jag vad dom fåtal personerna menade, när dom sa att jag skulle dö om jag inte gjorde ngt!

Det handlar inte om utseende. Det handlar om hälsa. Ork. Välmående!

Jag är glad att jag tog steget. Överlycklig att jag klarade så mycket på egen hand.

Att få beröm nästan varje dag är ju kul, men det är inte det som har någon betydelse. Utan att jag nu lever med vetskapen om att jag inte kommer dö innan jag är 30 pga fetma.
Att jag nu har större chans på livet!