Hejsan hoppsan! Inatt har jag sovit såå gott! Blev helt paff när jag vaknade av att telefonen ringde och kolckan var 10:20!!! Haha, men jag sov ju gott i alla fall...! Och ngt som jag blev ännu paffare över var att älsklingen fortfarande SOV när jag gick upp!! Haha, vi var nog trötta skulle jag tro :P hihih!

Ja, jag skrev ju ett inlägg tidigare och frågade om råd.. Om jag skulle skriva om allt som händer just nu. Och jag har fårr posetiv respons, så så får det bli!

Som alla vet så är jag en kvinna med lite extra speck på kroppen. Men det har sin bakrund.
När jag var som sjukast (psykiskt), så gick jag upp 52kilo på ca fyra månader. Det är ganska mycket.
Anledning till att jag gick upp så mkt var delvis psykofarmaka, men delvis min dåvarande bullemi.
Jag var en "nattätare", vilket innebar att jag kunde gå upp på natten och laga tre middagar, länsa kylen, och sedan spy upp allt. Saken var den att jag inte alltid fick upp allt, och det gjorde viktuppgången.
(Jag har funderat lite på om jag verkligen ska tala i siffror här nu, men jag tycker att det kanske kan vara lite svårt att förklara allt om jag inte gör det. Så jag är ärlig i stället!)
Tillslut så vägde jag i alla fall 173 kilo. Hmm.. Ja, så var det. Det är ganska mkt. Och jag kan lova att jag kände mej handikappad. Saken var den att jag märkte ingenting själv. Dom sista två månaderna av dessa fyra, så var jag på låst avdelning. Och dom märkte ingenting heller. Det var när mina kläder var för små och när jag fick problem att göra vissa vardagliga saker som jag fattade att jag var tvungen att väga mej, det var då jag förstod vad som hände.
Jag fick i alla fall hjälp av en dietsit på avdelningen, och ett mat-chema. Men ingenting hjälpte.

Det var i Oktober förra året när jag satte mej själv på avgiftning av tabletter som jag började gå ner. Först och främt så försvann den psykofarmakan som gjorde att vikten höll i sej, och när jag inte längre åt medecin på natten, vilket gjorde att jag inte längre fick suget av mat på natten.
Då började det hända grejjer! Kroppen hade inte längre kemikalier i sej och jag åt inte på nätterna!

I Januari detta året var jag hos läkaren och fick remiss för en GBP (magsäcksoperation), men det har vart massa krångel med papper hit och dit så det har stått helt stilla hela sommaren.
Dom var nämligen tvungna att veta att jag var psykiskt stabil. Och det tog ett bra tag innan jag fick ny tid hos läkaren så att hon kunde skriva på pappret.
Men förrförra veckan var jag där och blev "friskförklarad"! (Hahah, ja det låter allt! :P ) Så hon nu kunde skicka ner papprena till Sahlgrenska, så snart sätter allt igång igen. Enligt min allmänläkare så blir op antagligen innan jul, men jag vågar inte hoppas på ngt. Jag hoppas bara på att det blir inom en snar framtid.

För att lära mitt psyke att inte äta hela tiden och att jag ska äta var tredje timma, har jag nu fått hjälp av en (vääääldigt bra) dietist. Jag träffade henne första gången för två veckor sedan, och igår när jag var på återbesök och vägde mej igen hade jag gått ner 2,2 kilo.

Meeen, det är inte allt jag har gått ner. Jag har på egen hand gått ner nu sammanlagt 25 kilo!
Så, ja lite stolt känner jag ju mej. ;)
Nu kämpar jag på med en diet som betyder att jag ska äta lite var tredje timma, och inga sötsaker. Ja, det är ju helt enkelt så som man "ska" äta. Och det går väldigt bra!
Det som jag tycker är väldigt tråkigt är att jag inte kan motionera på samma sätt som jag borde. För då hade jag gått ner mera.
Men det är så att jag har pga viktuppgången utlöst ett Fibromyalgi-Syndrom, (som eventuellt blir bättre när jag går ner sen) som gör att jag inte kan röra mej på samma sätt som jag borde. Vilken jag tycker är oooerhört jobbigt/tråkigt! Men som sagt så kan det bli bättre.

Jag är på gång mot ett lättare liv och det känns oerhört bra! Nu är det bara att hålla tummarna att det ska gå fort! :)

Tack för att ni läser och bryr er! ;) Puss på er!!!!