Det har vart en helvetesdag! Massa ångets o skit, men det e ju sånt jag får räkna med när jag trappar ner medicinerna. Ångesten växer i bröstet som ett stort svart moln. jag kan inte andas. livet blir till en liten bibbla. Allt man har vart med om finns i den lilla bubblan, jag kan sitta o titta på den lilla bubblan o känna att jag vill spräcka den. Men då blir alla så ledsna. Men jag slipper det onda. Ganksa så själviskt men det e lätt att vara det när man mår som en stor jävla hundskit!!
---------------------------------------------
Jag saknar dej nått så fruktansvärt mkt min lilla ängel. Men jag har idag kommit på att det är ingen idé för mej att sitta o gråta på nätterna,ha ångest o må skit. För det gör jag ju bara för att jag hioppas någonstans i mitt hjärta att det kommer att bli vi igen. Men det kommer det inte. Du saknar den gammla NAthalie,den Nathalie som inte låg med panikångstattacker och vägde över 150kilo. Men det kommer att ta ett jävla bra tag tills jag e den glada posetiva o lyckliga Nathalie igen. Så med andra ord så kommer det aldrig att bli vi igen,vilket gör fruktansvärt ont!
Du var min duls,du är min duls o kommer alltid att vara!!
Jag älskar dej över allt annat gumman!!
Och det kommer jag alltid att göra!!