.....3....
Jag kommer ihåg allt, aldrig någonsin kommer jag glömma de lyckligaste dagarna i mitt liv.
Du höll mitt hjärta vid liv, du fanns vid min sida vid mina största kliv.
Alltid ville du vara mig nära, vi var ju så kära.
Nu sitter jag och tittar ut, jag fäller en tår för alla våra dagar, jag var ju flickan som aldrig föll.
Äkta kärlek, förlorad tid, mycket svek....Var allt detta egentligen en lek?Det sorgligaste är att jag inte känner igen mig själv...Tårar som rinner och ett hjärta som just nu ensamt brinner.
Ensam,ensam... saknad.... DU... du var mitt liv...
nu.... ensam.... saknar
Tack för att du kommenterar!
Trackback