att förlora...
Du förlorade mej, men fanns det en andledning?... Sen kom jag på att jag inte ville förlora dej... Då var det försent..
Du VET att jag älskar dej o ingen annan!!! Men men livet är ju aldrig rättvist..
Jag ångrar allt ont jag gjort dej o det vet du...
Det vi hade kommer jag adrig att få uppleva igen!
Magin i våra kyssar, det var som ett fyrvekeri varje gång vi tittade på varndra.. Kärleken sprudlade o vi visste vad vi ville! Vi ville ha ett liv tillsammans o ALDRIG förlora varandra, men jag förstörde allt...
Jag kommer att ångra den dagen lviet ut... Den dagen då ja sa att jag inte ville mer... (gråten i halsen)
Du var mitt liv!
Den kärleken vi hade kommer jag aldrig att få uppleva igen... du var min ängel på denna jord..
Du fanns där för mej i vått o torrt..
Du var de underbraste jag hade, du var mitt liv!
Jag kommer fortfarande ihåg den dagen du sa att du älskade mej för första gången..
Vi satt i din säng i ettan på sylte, vi lyssnade på våran låt,du lutade dej sakta fram o viskade i mitt öra; "Jag älskar dej..."
Jag rös i hela koppen..
Älskade denna underbara menniska mej?
Hur?
Jag var vell inte värd det?
Du var alldeles för underbar för mej...
Men det var meningen at det skulle vara du & jag!!!
I 5år var det vi, När jag blickar tillbaka på allt så minns jag bara dom underbara sakerna..
Dina ögon,vackra vackra underbara du..
Men nu är det slut på allt underbart.. Det har gått lång tid sen jag förstörde allt, men jag gåter mej fortfarande ibland till söms o tänker på det jag en gång hade..
Min ängel,min duls,mitt liv!!!!
